HISTORIK OCH DEN BIOLOGISKA KLOCKAN
Hippokrates påpekade redan på 300-talet f Kr att ”vem som än vill studera läkekonsten närmare måste först undersöka årstidernas och vad som händer under dem”.
Uppenbarligen ersatte dessa tidiga kunskaper med den industriella revolutionens underverk. Enligt det synsätt som delgavs oss var människan en årstidlös varelse. Elektriciteten gav oss ljus och värme. Mat fanns året om. Vi var inte som andra djur, som måste klara av de föränderliga villkoren som följer med årstidens växlingar.
Med det tempo som livet har nu torde inte årstidsbunden nedstämdhet ha minskat trots en ”upplyst” värld. Vintertid borde vi kanske ha kortare arbetsdagar till förmån för vila, men som det är nu görs ofta tvärtom och då för att få mer fritid under den ljusa årstiden. Detta passar inte alla.
Iden att använda ljusterapi kommer från en tysk läkare som använde ljusterapi för att bota krigströtta Tyska soldater under andra världskriget. I början av 80-talet tog den Amerikanska läkaren Rosental upp idéerna igen, när han själv drabbades av vintertrötthet. I Amerika kallas årstidsbunden depression ”seasonal affective disorder” vilket förkortas SAD. Redan på 70-talet påbörjades i Sverige forskning inom ljusterapi och 1986 började ljusterapi användas som klinisk behandling på Svenska sjukhus. Professor Lennart Wetterberg på S:t Görans sjukhus var först med att använda denna terapi.
I Sverige ges nu vid över 50 lasarett, vårdmottagningar och friskvårdsmottagningar ljusterapi enligt svensk modell. Lerjevallens Massage och Ljusterapi erbjuder ljusterapibehandlingar som förebyggande behandling / friskvård.
DEN BIOLOGISKA KLOCKAN
Nästan alla här uppe i Norden påverkas på något sätt av den mörka årstiden. De allra flesta (ca: 15-20%) känner sig bara lite allmänt nedstämda eller tröttare än vanligt, men 2-5 % blir så dåliga att de har problem med att klara av ett normalt vardagsliv och får därmed en kraftig försämrad livskvalitet. Rent medicinskt kan det handla om brist på solljus. Solljuset har en oerhörd kraft som påverkar allt liv på jorden och som har stor betydelse för människans biologiska rytmer. Solens värmestrålar sätter igång många, ännu delvis outforskade processer i kroppen.
Orsakerna är delvis ett mysterium, men det är känt att människan har ett stort antal av 24-timmars biologiska rytmer (sk. Circiadiska rytmer). Alla rytmer kontrolleras av en intern klocka som i sin tur aktiverar hjärnans produktion av speciella kemiska ämnen och däribland sömnhormonet melatonin som ingår i sömncykeln. Hormonet melatonin bildas i mörker och hämmas i ljus. Det är ett hormon som gör oss behagligt trötta och sömniga när natten faller på och som stiger till sitt högsta värde vid tvåtiden på morgonen och sjunker till nästan obefintliga nivåer mitt på dagen. Melatoninet bildas i tallkottkörteln, en liten körtel som sitter mitt inne i huvudet. När ljus träffar ögats näthinna omvandlas detta till signaler som styr den ”inre klockan” i mellanhjärnan och går vidare för att bromsa melatoninbildningen i tallkottkörteln.
Under vinterhalvåret frikopplas nu dygnsrytmen (den interna klockan) för en del människor, eftersom rytmen inte längre påverkas av tillräckligt ljus och då blir den längre eller kortare beroende på indi- videns egen inre biologiska klocka. Vid för lång rytm är melatoninhalten för hög på morgonen, men kraftigt ljus kan blockera melatonin- sekretionen. Ljuset övertygar hormonerna och hjärnan att det är dags att vakna upp. Erfarenhetsvärden är att kvinnor drabbas en till fyra gånger oftare än män och i de flesta fall visar det sig i 20-30 års ålder om man är i riskgruppen.